måndag 22 augusti 2011

Det är inte målet som är det viktiga...

Ibland känns hemmet som en enda stor genomfartsled för små huliganer som är mitt i livet.
Kidsen och deras vänner (är ett gäng) susar in genom dörren. De slänger skor, kläder och annat för-stunden-inte-nödvändigt på hallgolvet. Springer in i köket och hugger en bulle, ett glas juice, en frukt eller något annat ät- och kladdbart. När detta ska intagas görs det gärna framför en nyputsad spegel eller ett nydammsuget golv. I grupp. Med "moves" (det skvalpas och smulas extra bra då). Toaletten skall besökas emellanåt. Ibland spolas det. Ibland spolas det inte.
Snart susas det ut genom dörren igen om vädret (egentligen humöret) tillåter.
Annars uppför trappan. Katter klappas så att pälsar flyttas från små lurviga kroppar till något de kan få bättre fäste på (en mörkbrun soffa passar ofta extra bra för just det ändamålet).
TV´n slås på vare sig det ska tittas eller inte, diverse lådor töms på sitt innehåll (man hittar ju inget annars) och kläder slängs på lämpliga möbler då de byts ut mot nya och rena. Det kanske ska badas ute eller duschas inne. Musik ska spelas. Gärna högt. Papper och pennor behövs ofta. Emellanåt ett nagellack som flyter ut i badrummet i en färgglad liten pöl. Man ska såklart hinna med att retas, skratta, bråka och kramas också.
Och jag?
Jag plockar, städar, förmanar, plåstrar om, tjatar och lagar mat...
... och gör ganska-precis likadant:-)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar