Maria-Raskenstam. 1-1

Efter ngr dagar utan mobil och den bistraste årstiden på stark framfart börjar jag känna mig som en av statisterna i "Raskenstam". (På plussidan måste dock tilläggas att jag inte träffar så många Sven-Wolter-typer och att hustomtarna fortfarande är något så när välvilliga.) Det är bara att rusta torpet, stöpa ett gäng ljus och skvallra med grannkärringarna, så ska en no lyckes övervintre i år mä... Men finns det någon som tycker att det är kul att blåsa bort, gå upp när månen fortfarande lyser klart, steka köttbullar och tvätta lakan? Dagutochdagin. På riktigt? Och vad jämför man med i sådana fall? Att man dog i barnsäng när man var 21, dog av ålderdomskrämpor vid 31 och att Pågen blandade bark i brödet på Raskenstams tid? Tror inte att det var bättre förr. Är bara avundsjuk på alla slitandes fattighjon som aldrig någonsin behövde uppleva att propparna gick, bilrutorna skulle skrapas från frost eller hade långsam internetuppkoppling på jobbet. De behövde inte tömma en endaste diskmaskin under hela sin livstid för den delen heller:)