En kossas lördagsfunderingar.

”Tid är det enda vi människor har!” Eller?

Nej, inte nu, jag har inte tid... Vi måste träffas! ... när vi får tid… Ska göra det när jag hinner och får tid… Vi tar det sen… Snart… Senare… Längre fram... Så småningom. När jag får tid så…

Vaddå, FÅ tid? Det är ju det enda vi har fått. Den dagen vi föddes. Då fick vi tid. Vad man sedan gör AV denna tid, är ju upp till varje enskild individ. Jag vill inte dö. Även om jag vet att jag måste. (Så småningom.) Vill inte känna mig stressad, även om det är precis det jag gör titt som tätt. Klurar på problemlösningar över det. Stora doser C-vitamin, kanske. Om jag är snabb och effektiv. Pratar fort. Då hinner jag ju med massor. Eller? Gick upp efter elva idag. Hade visst tid att hänga under täcket. Har skrattat idag. Det hade jag visst tid med. Har andats idag. För det hade jag tid med. Eller TOG jag mig den tiden? Nepp. Den var faktiskt min sedan födseln.

Det enda jag inte har tid med idag är att stressa… eller att dö. Det gör jag så småningom:-)