Är kär. Igen. I livet. I er. I dem. Blir ledsen ibland o tänker att en del saker borde vara på ett annat sätt. Tänker på allt hemskt, orättvist och vidrigt som kan hända mig och er. Som händer. Mig och er. Sen tänker jag att jag har en sådan fantastiskt tur. Mm! Tur. Jag som finns. Som är. Med er. Här och nu. Då och sen. Då blir jag sjukt glad. För att ni finns. För att jag finns, samtidigt som ni. Då blir jag kär. I livet. LIVET, som är precis som en ”bal på slottet” ska vara; tråkigt, trist och… alldeles underbart! Tack för att ni delar det med mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar