Kommer aldrig att bli stur!!!

Visste nog inte hur stark kraft den där frusna ärtan hade. Den som jag åt som ett krumelurpiller. För att inte bli stor. För x antal år sedan… Men eftersom jag har bra ”kom-ihåg”, så kommer jag ihåg att jag önskade innerligt att få vara barn. Jämt. Alltid. For ever. Precis som Pippi o gänget. Tror att just den lilla ärtan funkade

”Jag lyssnar på dig för att du och jag är kompisar”, säger sexåriga granntjejen.

Finaste kidsen at work, är övertygade om att jag kan trolla och har full koll på när jag menar allvar eller skojar. Är nog oftare roligaMaria än sägatillMaria iof… Även jag hänger såklart gärna med människor jag gillar. Oavsett om de är ett, sju eller flera-än-så år yngre. De är ofta det. Mina fina hängakompisar. Jag är skitbarnslig. Skitofta. Kan bli sjukligt uttråkad av Gör-si-gör-så-tanter och Aja-baja-farbröder i min ”egen ålder”. (Inte alltid. Men lite då och då.) Kommer ihåg hur det känns att vara fem. Kommer ihåg hur det känns att vara tonåring. Kommer ihåg hur det känns att bara vara. Lyssnar både på medeltida 80-talslåtar, och det senaste som släpps på marknaden.Och så ser jag fram emot att omoget, barnsligt och våghalsigt knyta ihop några av kärringarnas lakan på hemmet för att fira mig ned ett par våningar och ge mig ut i natten på nya äventyr. Eller köra rullatorrace i korridorerna med gubbarna. Om några år, alltså. Men innan jag är där har jag en massa sandslott att bygga och en himla massa annat kul att hinna med. Är ju fortfarande fem, tolv och 22. Tack lilla ärta!