Man ångrar bara det man inte gjort

Lilla jag, är som sagt, en sådan som älskar att skriva listor på det som ska göras/uträttas eller kommas ihåg. Har nog alltid haft den böjelsen. Kommer i och för sig oftast ihåg allt utan att skriva upp det. Det är nog mera terapi i mitt fall. Listskrivandet. Kan skriva listor på det jag ska skriva på listor. Handla mat listor... Göra på jobbet listor... Vad ungarna ska göra i veckan som kommer listor... Etc... Hinner jag inte skriva något vettigt åt eftervärlden, så kan jag alltid skriva en att-göra-lista. Skriva är kul. För mig nödvändigt. Mina listor är ofta långa och skrivs gärna om eller fylls på. Just nu är jag inne på en ny variant av lista. Inte "köpaköttbullarlista" eller "packamedbadkläderåtäldstapåtisdaglista". Skriver en lista på saker jag ska göra och lära mig innan jag dör. Den är lång! Skitlång! Och nej, jag har inte åldersnoja, känner att döden hasar mig i hälarna eller är stressad. Snarare är jag väldigt pigg, frisk och sund. Vill bara hinna vara med och lära mig nytt. Varje dag. Ofta. Om allt ifrån hur man ser om det är en gran- eller tallstubbe man har framför sig till att lära mig fäktas. Vill veta mer, lära mig mer. Uppleva mer. Kommer fortsätta att skriva mina handlamat-listor. (De funkar finfint i mataffären.) Men framförallt kommer jag se till att checka av på min senaste lista. Min se- uppleva- läramiglista.