Är det du eller jag som säger ifrån?

Hej!

Hoppas ni hittat mycket kantareller o skit i höstskogen. Själv har jag fått min egen avkomma att grina. De har rensat rummen på sudd, skrivböcker och gosedjur, m.m. För det skall barnen som inte har något få... I Afrika, eller ngn annanstans. Finns ett gäng som har det svårt. O det vet mina vackra. För jag berättar om det och kanske... för att jag tar mig tid. Tid att tänka. Tid att förklara och tid att samtala. Hm. Ok. Tvingar dem att tänka. Ibland. Hänger i leksaksaffären o "köper mig fri" med jämna mellanrum jag också. Men det ena utesluter inte det andra. Nu rensar de sina rum på linjaler och "Elsa Beskow böcker". Är absolut inte världens finaste människa själv. Men mina kids ska få chansen att bli det! O jag är DJÄVLIGT STOLT!

Är en dag äldre än igår:-)

Dagen började med att jag gick upp, duschade och svepte en kaffe. Sen fick jag lägga mig igen o låtsas sova för att bli ”väckt” av ”ja-må-hon-leva”, flagga, ljus o paket. (Vi gör så här när någon fyller år i familjen.) Yngsta hade paketerat in sina och systers små miniringar, en färgglad barnväska som hon fått av mig, ett gosedjur (som hon fått av mig) och det fyra månader gamla inramade fotot från sin fotbollsgrupp. Äldsta hade ritat en ”filur” och skrivit ett kort. Av henne fick jag världens minsta örhängen som hon fick av mig för ett och ett halvt år sedan när hon tog hål i öronen på sin födelsedag och en påskkyckling. Sen kom hon hem med en ihop pysslad delfinpärlplatta från fritids. Kompade ut en och en halv timme från jobbet och rymde hem för att bara vara. Ovanligt. Inte att rymma, men att bara vara. Handlat mat, hämtat barn och bjudit grannungen på bulle och saft. Har jagat dammsugare på nätet och känt efter om jag känner mig äldre. Nope. Ingenting. Nada. Är samma knasiga, barnsliga jag, som alltid. Skönt! Ser redan fram emot att bli ”ett år äldre”! Nu hägrar middag, disk och tvätt:-)

THANK YOU FRIENDS!

Är sjukt glad över mina fina vänner. Har en bunt som bara är såååå bra! Blir glad av dem. Är inte alltid en bra vän tillbaka. Fastnar i ett ekorrhjul eller två. Blir trött, stressad eller glömsk. Hör inte av mig. Missar en födelsedag här och fräser där. Och säger alldeles för sällan hur mycket de betyder. Som de flesta av oss då. Mina vänner gör så att jag orkar med en massa ekorrhjul. Mina vänner får mig att skratta eller låter mig gråta med dem. De berättar och orkar lyssna på mig. De visar att de bryr sig och jag får lyssna och bry mig om dem. De betyder! Det är stort. Galet stort!

Morr!

Undrar hur vissa människor kan tänka outside the box och sätta sig in i andras situation, agerande och tänkande medan det finns vissa som kategoriskt bara har tunnelseende och ego-jag-tänk. Hela tiden. Hela livet. Är man född idiot eller uppfostras man till en? ”Avskyr” är ett ganska starkt laddat ord. Jag avskyr människor som inte kan tänka längre än näsan räcker(o jaja, min räcker längre än de flestas, så jag har ju tur:-))!

Finns relativt få saker som kan få mig att bli arg. Är arg. På människors oförmåga att använda sin hjärna. På vissa som bara bryr sig om sig och sitt. För ibland stöter jag på folk som verkar ha en sopstation i huvudet i stället för det som borde finnas där. Kanske kan köra lite miljötänk på dessa och återvinna dem istället? Idioterna, alltså. Deras ytteröron och hornhinnor borde ju kunna göra nytta för någon annan iaf…

Kommer aldrig att bli stur!!!

Visste nog inte hur stark kraft den där frusna ärtan hade. Den som jag åt som ett krumelurpiller. För att inte bli stor. För x antal år sedan… Men eftersom jag har bra ”kom-ihåg”, så kommer jag ihåg att jag önskade innerligt att få vara barn. Jämt. Alltid. For ever. Precis som Pippi o gänget. Tror att just den lilla ärtan funkade

”Jag lyssnar på dig för att du och jag är kompisar”, säger sexåriga granntjejen.

Finaste kidsen at work, är övertygade om att jag kan trolla och har full koll på när jag menar allvar eller skojar. Är nog oftare roligaMaria än sägatillMaria iof… Även jag hänger såklart gärna med människor jag gillar. Oavsett om de är ett, sju eller flera-än-så år yngre. De är ofta det. Mina fina hängakompisar. Jag är skitbarnslig. Skitofta. Kan bli sjukligt uttråkad av Gör-si-gör-så-tanter och Aja-baja-farbröder i min ”egen ålder”. (Inte alltid. Men lite då och då.) Kommer ihåg hur det känns att vara fem. Kommer ihåg hur det känns att vara tonåring. Kommer ihåg hur det känns att bara vara. Lyssnar både på medeltida 80-talslåtar, och det senaste som släpps på marknaden.Och så ser jag fram emot att omoget, barnsligt och våghalsigt knyta ihop några av kärringarnas lakan på hemmet för att fira mig ned ett par våningar och ge mig ut i natten på nya äventyr. Eller köra rullatorrace i korridorerna med gubbarna. Om några år, alltså. Men innan jag är där har jag en massa sandslott att bygga och en himla massa annat kul att hinna med. Är ju fortfarande fem, tolv och 22. Tack lilla ärta!

"Som du behandlar andra..."

Helvete vad jag kan må dåligt ibland.! När jag känner med andra, när jag har ont i huvudet, men framförallt när jag inte får uttrycka mig över världsordningen. Ibland funkar snicksnack med en vän, ibland hårda slag i en boxningsmatch, ibland sex eller musik, o ibland funkar ingenting... Förutom att skriva, säga, skrika, berätta, tycka... Ser o träffar folk som underminerar sina barn, sina vänner eller sig själva. Varje dag. Ser, hör, läser om onödiga olyckor och incidenter. Varje dag. Ser och hör folk gnälla om skitsaker. Varje dag. Skitsaker är ; regn, skavsår och att torktumlaren är trasig... Då blir jag jävligt arg och sur. Då morrar jag och lyssnar på musik. Då tänker jag. På dem som skiter i att fingervantar tappas bort, på dem som andas och på dem som kan ge den som behöver en kram. På dem som förstår vad som är viktigt. Egentligen. Då lyssnar jag på musik. Sen blir jag glad för alla er fina som finns och ilskan över idioterna stuvas undan. Långt in i en mörk vrå. För vi har ju faktiskt inte tid med skitsnack, fjanteri eller oärlighet. Inte här och inte nu. O absolut inte idag!

Tack!

Är kär. Igen. I livet. I er. I dem. Blir ledsen ibland o tänker att en del saker borde vara på ett annat sätt. Tänker på allt hemskt, orättvist och vidrigt som kan hända mig och er. Som händer. Mig och er. Sen tänker jag att jag har en sådan fantastiskt tur. Mm! Tur. Jag som finns. Som är. Med er. Här och nu. Då och sen. Då blir jag sjukt glad. För att ni finns. För att jag finns, samtidigt som ni. Då blir jag kär. I livet. LIVET, som är precis som en ”bal på slottet” ska vara; tråkigt, trist och… alldeles underbart! Tack för att ni delar det med mig!

Är (lite lätt) schizofren:)

Yin o Yang... Motsatser. Svart eller vitt. Upp eller ned. Gillar jag. Innanför cirkeln eller utanför... Med eller mot. På eller av. Gillar jag. Motsatserna. Lever mycket så. men låtsas att jag är mittemellan oxå ibland. Hur är man då? Som gemene man? Snäll, lyssnande, förstående? Låter bli att agera/tänka o säga vad man tror på? Som ALLA ANDRA? Hemska tanke! Tänk att bara vara ljummen när man kan växla mellan att vara kall eller varm... Varför? Verkar dumt på något sätt. Bästaste är att man kan vara bådeochpåsammagång! Kanske är jag "hård utanpå o mjuk inuti"... Gillar inte riktigt helt åenasidanåandrasidantänk. Är däremot glad eller ledsen. Generös eller snål. Men inbillar mig att jag kan se/vara båda sidor samtidigt. Är antingen-eller, ibland, allt som oftast. O grått är inte min favoritfärg idag heller. Har ev en lätt släng av en allvarlig diagnos. Fast nu, nu är jag bara av och släckalampantrött. Annat blir det maniana igen:)

Är ovän med en riktig gubbe!

Älskar åskoväder med blixtar och kraftigt skyfall. Älskar mjuka snöflingor som gör världen vit och tyst. Älskar att det kan bli så hett så att man kan se och nästan ta på värmen. Älskar att dansa i ett sommarregn. Älskar den gröna nyansen som bara finns på björkar som håller på att slå ut. Det jag inte är lika förtjust i är strömavbrott, pollen, att behöva bylsa på mig en massa kläder eller sandiga galonkläder och leriga tassar. Är dock van och lever i ett land med årstider av egen fri vilja. So far–so good… Inget att gnälla över. Men när det blåser händer det något i mig. Då förbannar jag ”vädrets makter”. Då svär jag. Då blir mina ögon svarta. Då blir jag riktigt ilsken. Ju mer det blåser desto surare blir jag. Finns inget i världen som kan ändra eller påverka mitt sinnestillstånd lika mycket som när ”Gubben Väder” bestämmer sig för att det ska storma en stund. Ja, det blåser just nu och jag går runt och skrämmer omgivningen med mina svarta ögon. Any day now, ska jag ta upp kampen mot gubbstrutten och bli en tornadojägare eller så! Men för stunden nöjer jag mig med att stänga in mig och slamra med middagskastrullerna.

Fingerskruvar och stegling i all ära...

…jag har blivit torterad idag. Igen. Har sagt det förut och säger det igen; jag föder hellre barn än röntgar tänderna. (Föder alltså, inte skaffar flera:-)) Det gör ju så sjukt ont! Har absolut ingen tandläkarskräck. Tycker tvärtom att det är trevligt att gå och snicksnacka med Ulf och hans snälla sköterska en gång om året. Få lite egentid och gå därifrån med nypolerade, vita gaddar. Men att behöva bita ihop om den där förbannade röntgenplåten är inte kul. Fyra gånger. Vid varje besök. En gång om året. Aj! Det är mindre kul. Får tårar i ögonen och spänner hela kroppen. Knyter händerna så att jag får kramp. Verkar som om min höga smärttröskel inte fungerar helt hundra i gommen. Det är min svaga punkt. Min akilleshäl. Skulle ge den som uppfinner ett smärtfritt sätt att röntga tänder på, en stor puss på munnen. Eller två. Eller något fint, kanske. Ska man tortera mig, så ska man röntga mina tänder.

Darwin är en av mina gudar

Undrar hur det kommer sig att jag kan och vet så mycket? Undrar varför jag är stark? För att jag kan göra flera armhävningar än vilken Hollywood hunk som helst och fixa världsproblem här...? Nä. För att jag är en "duktig flicka"? Nä. För att jag ser vad som behöver göras och gör det? För att jag bestämt mig? Kanske. I kroppen och i skallen... För att jag är stark? Är jag stark? Genetiskt? Mm. Antagligen. Good for me. Darwins teorilära; de starka överlever... För att jag vill. För att jag valt den sidan. För att jag har bestämt mig. Jag tar hand om och bryr mig om de svaga också. Har fadderbarn i Tibet. Utrotade lejon i Afrika. Pratar och köper äpplen till uteliggarna. Bryr mig om de utsatta. Köper Situation Stockholm. Ger pengar till de som drabbats av naturkatastrofer och till cancerfonder. Peppar och kramar, här och där. Lyssnar och förstår. Titt som tätt och när/där det behövs. Finns här. Till hands. Blir själv ofta imponerad av de som bryr sig om andra och de som gör en skillnad för dem. För de svaga. Tror lika fullt o fast på Darwin. Är stark här. Good for me. Synd om de svaga ochpåfelställenfödda som inte haft samma tur då. Men sluta gnälla, alla ni som inte är det! Att tro att man har det så j-a svårt och bara se allt från sitt miniperspektiv, är ju helt galet! Finns alltid de som har det så mycket jävligare och kan ändå. Så är det ju för alla. Starka som svaga. Fattiga och rika. Vi starka finns här för er svaga, men starka drabbas såklart av sådant svaga råkar ut för. Vi är också föddapåfelställen och råkar ut. Bara det att vi orkar. För att vi har bestämt oss. För att vi vill. För att vi hellre ser bjälken i vårt eget öga, än stickan i andras... Säg då hellre tack istället för att sparka på oss! I alla fall när vi kramar er...

Skriver inte idag

Haha! :-D

Vad göra alla svaga titelbögar hela dagarna?

Det är skillnad på att fortbilda sig för att få en högre lön, en titel och en bättre status och att "bara" förvärva kunskaper, erfarenheter och insikter. Skillnad på att "bocka av" gentemot att lära sig och "endast" omsätta det man faktiskt kan i praktiken. Tyvärr ligger denna skillnad ofta i några tryckta bokstäver och siffror. (Och i lönekuvertet.) Det gör mig irriterad! I den bästa av världar är ju de tu förenliga, men att tro att folk per automatik kan, vet och är bättre för att de har en massa mer högskolepoäng än någon annan, är idioti. Det finns fler än 3785 aspekter av kunnande och kunskapsförmedlande, förstående och vetande. "Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok", heter det. Det här med människans hjärnor då? Vissa av oss läser och läser och läser. Vissa tar till sig och omvandlar det lästa till något användbart. Vissa bockar bara av och glömmer bort. Vissa andra gör både och, medan vissa bara kan, vet och gör rätt i alla fall. Vem är egentligen klokast då? Hur kommer det sig att så många stackare gömmer sig bakom sina "jaghardetsvartpåvittpapper" och ändå gör knasigt? Hur kan de som inte har 8000000 poäng på universitet och som ändå är bäst, tro eller vilja fås att tro att de är sämre/mindre kunnande och vetande? Blir irriterad. Jag har massa poäng. Svart på vitt. Men det som gör mig bra är framförallt min förmåga att ta till mig, erfarenhet, nyfikenhet, intresse och mitt engagemang. Blir dock galet irriterad åt dem som inte tror eller känner att man är tokbra utan poäng. Att man kan. På de som försöks tryckas ned. Den person som opererar mig nästa gång eller lär mina barn något och som bara har poäng svart på vitt, får gärna bytas ut mot en person som i alla fall kan, vet och bryr sig! Missförstå mig rätt här. Jag tycker att högre studier är bra och nödvändigt i vårt samhälle, men att tro sig veta och kunna förmer än sin nästa "bara för att man har det svartpåvitt" borde rendera i otaliga poängavdrag!

Funderar på hur jag ska dö

Idag har jag en uppsvullen högerhand. Varför? Tja. Det beror bara på att jag fick tre getingstick i ringfingret igår. Det kan ju hända vem som helst. Kan alltså... Teoretiskt sett. Mig händer det. Precis som jag bryter armen för att jag faller på den enda stenen som finns på just den ängen. Precis som jag sitter i skräddarställning, benet somnar, och att jag stukar foten när jag ställer mig upp. Precis som att jag bryter det minsta benet i handen när jag pausar en stund i skidbacken (på en isfläck) och halkar lite. Precis som jag svimmar när jag blir arg i femårsåldern, innan ordet "affektkramper", får en självklar plats i läkarböckerna. Precis som att jag bråkar med bror i tonåren och får en, av mig igensmälld, dörr i ansiktet och har ett intryckt pannben sedan dess. Precis som att den tyngsta hästen på ridlägret trampar min barfota tå trasig. Precis som att jag testar pappas sollampa från femtiotalet lite för länge med en mindre vacker tomatfärg som resultat. Kan hända vem som helst.Teoretiskt sätt. Precis som att få "Pittoriasis rosis" (hudutslag på bröst och hals som inte tillhör det vanligaste åkommorna). Är så van vid att ha lite ont här och var att jag sällan reflekterar över det. Läker ju lika ofta som jag drabbas. Samlar på erfarenheter. Men det kommer bli sjukt spännande att se vad som orsakar mitt framtida dödsfall. Och jag kommer bli mäkta besviken om det inte blir på ett "Mariasätt". Tänk vad trist att somna in senildement på ett hem vid hög ålder. Säkert ganska behagligt och teoretiskt möjligt. Men fy, vad trist!

Spindlar eller påfåglar göre sig icke besvär!

Mm! Funderar på tatueringar. Är så snyggt på vissa. Mindre snyggt på andra. Eller coolt i alla fall. På några. Vad, var och varför spelar ju in här. När jag var 18 ville jag ha en spindel på rumpan. Idag? Glad att jag inte skaffade det då. Har ju aldrig gillat spindlar ens... Idag? Funderar fortfarande. På tatueringar. Gillar personligt. Ngt som betyder något. För den som är märkt. Modigt är det. Att märka sig. Totemdjur. Skrivstil. Datum. Symboler. Snyggt. Vill också vara modig men gillar även oskrivna blad. Kan skrivas vad som helst på dem. Eller ritas. På de icke märkta. Ska jag ha en? Märkas? Vad väljer jag då? En delfin? Ett ordspråk? Ett viktigt datum? Eller ska jag bara fortsätta att vara modig genom att inte låta mig märkas?

Idag vägrade jag hämta hem min magsjuka dotter från skolan

Igår fick Vilda Tilda för sig att hon var magsjuk. Jepp. Fick för sig. Hon låste in sig på toaletten och "kräktes". Sen var hon pigg och solig... Någon timme senare kom hon på att om man är magsjuk ska det gärna kräkas lite då och då. Det blir lättare att få sin omgivning att pyssla om en och få ett par extra mysdagar hemma med mamma om man kräks ofta. Nu är det ju så att jag vill påstå att jag känner mina små fågelungar ganska väl. Så när det ska kräkas på nytt, är jag snabbt framme för att kontrollera sanningshalten i yngstas påstådda sjukdom. Svårt är det att hålla sig för skratt när man hör en liten kräkas på låtsas. Och eftersom toalettstolen var lika nyskurad före påstådda kräkning som efter, utan att ha spolats, blev mor i huset inte så alarmerad. På förmiddagen idag får jag ett samtal från nya fröken. Hon undrar hur just jag av alla föräldrar kommer på tanken att lämna ett magsjukt barn till skolan innan det gått 48 timmar. Vilda Tilda har, även för fina fröken, berättat att hon varit uppe hela natten och kräkts... Jag sover extremt lätt och hör extremt bra. Och i natt sov Skruttan väldigt gott. Brevid mig. Till hälften på mig. Hela natten. Utan att kräkas. Vi pratade en stund, fröken och jag. Sen fortsatte jag att jobba.

Man ångrar bara det man inte gjort

Lilla jag, är som sagt, en sådan som älskar att skriva listor på det som ska göras/uträttas eller kommas ihåg. Har nog alltid haft den böjelsen. Kommer i och för sig oftast ihåg allt utan att skriva upp det. Det är nog mera terapi i mitt fall. Listskrivandet. Kan skriva listor på det jag ska skriva på listor. Handla mat listor... Göra på jobbet listor... Vad ungarna ska göra i veckan som kommer listor... Etc... Hinner jag inte skriva något vettigt åt eftervärlden, så kan jag alltid skriva en att-göra-lista. Skriva är kul. För mig nödvändigt. Mina listor är ofta långa och skrivs gärna om eller fylls på. Just nu är jag inne på en ny variant av lista. Inte "köpaköttbullarlista" eller "packamedbadkläderåtäldstapåtisdaglista". Skriver en lista på saker jag ska göra och lära mig innan jag dör. Den är lång! Skitlång! Och nej, jag har inte åldersnoja, känner att döden hasar mig i hälarna eller är stressad. Snarare är jag väldigt pigg, frisk och sund. Vill bara hinna vara med och lära mig nytt. Varje dag. Ofta. Om allt ifrån hur man ser om det är en gran- eller tallstubbe man har framför sig till att lära mig fäktas. Vill veta mer, lära mig mer. Uppleva mer. Kommer fortsätta att skriva mina handlamat-listor. (De funkar finfint i mataffären.) Men framförallt kommer jag se till att checka av på min senaste lista. Min se- uppleva- läramiglista.

Sådan katt, sådan matte.

Mina katter är sjukt sociala. Och sjukt nyfikna. De är kompis med öns taxichaufförer, sopbilskillarna och vår brevbärare. Med flera... Slinker in här o där i närområdet. När det passar dem. Så sociala och nyfikna att de hälsar på hos grannarna lite då o då. Blir inlåsta ibland. Blir bjudna på ngt att smaska på ibland. Så sociala o nyfikna att de hoppar in i grannens öppna bil, hårar ned och lägger sig tillrätta i passagerarsäte och baksäte efter att de har satt på bilens varningsblinkers. (Big give-away!) Smittar det? Att vara social? Att vara nyfiken? Att håra? Att trycka på kul knappar? Antagligen är det så. Sådan matte/husse - sådan hund, heter det ju... Funkar nog på mig o mina små ulltussar i alla fall. Jag är kompis med öns taxichaufförer, sopbilskillarna och brevis. Med flera... Är ganska nyfiken av mig. Och jag hoppar gärna in i en bil som kan ta mig till nästa äventyr:)

Hur i helvete tänkte ni nu?

Är rabiatarg! Rosenrasande arg! Galet ilsken! Fly förbannad! Slå-på-något-arg!

På en massa människor som jag känner, är bekant med, träffar/ser ofta.

De massa människorna som gör mig upprörd är föräldrar till största delen.

Föräldrar som lämnar/hämtar sina barn på morgnar och eftermiddagar, eller som bara kör förbi en skola eller förskola i allt för hög hastighet eller på fel ställe. Föräldrar som köper en moppe till sin son eller dotter och inte lyckats uppfostra dem till att förstå trafikvett.

Ön där jag bor kallas för "Hälsans Ö". Vilket jävla skitsnack! Det är inte hälsosamt att 95-99 procent av fortkörarna som poliser bötfäller utanför skolor och förskolor är föräldrar. Det är inte hälsosamt att barn råkar ut för trafikolyckor. Det är inte hälsosamt att man har så tokbråttom att man inte ens kan använda sin hjärna. Det är inte hälsosamt att ge bort moppar till barn som inte förstår sig på hur man beter sig ute på vägarna.

"Jag kan inte förstå att välutbildade Lidingöbor inte begriper sambandet mellan mycket trafik, stress och alla olyckstillbud vid skolor som de själva orsakar", säger C-G Wrangel, chef för trafikpolisen i Stockholms city till öns lokaltidning.

Jag kan bara hålla med. HUR I HELVETE TÄNKS DET?

Ser så ofta själv hur det felparkeras, körs för fort och på helt otillåtna ställen i närheten av öns skolor och förskolor. Av föräldrar och av mopedburna barn till föräldrar. Och varje gång blir jag lika rabiatarg. Är bara så förbannat onödigt, idiotiskt och sjukt dumt!

Tycker att alla dessa människor som jag är ilsken på ska sätta sig bakom ratten och köra utför ett högt stup. Eller in i något galet hårt. Alternativt be någon bussig granne köra över dem.

Så det så!