Finns det liv så finns det hopp…/Förbannade snorungar!!!
Dagens studiedag ägnades åt att vara på plats i stadshuset och föreläsas för. Vår lärare pratade om barndom… Jag lyssnar och antecknar. Samtidigt räknar jag ut andelen procent som har blå-vit-randiga tröjor på sig i rummet. (Det är åtta av 38 som har det.) Jag hade många frågeställningar och reflektioner med mig när jag gick för att hämta tjejerna från fritids. (Ingrid lyckades nog till viss del med sitt uppdrag.) Var även upprörd och arg över vissa ”vuxna” människors beteende. Blev även glad över andras insiktsfullhet.
Att fnissa på åttiotalet åt lärarna, ingenting och allting, gjorde jag med. På åttiotalet. De om föddes då fnissar fortfarande. Det gör jag med allt som oftast. Fnissar, alltså. Men idag blev jag fly förbannad över andras nonchalanta tuggummituggande och godispåsprasslande på en högskoleutbildning som ”vi vuxna” själva har valt. Kom på mig själv och mitt surr i huvudet, då det pågick: Är jag tant? Är de eller jag dumma? J-a idioter. De är ju helt korkade! F-n vad respektlöst! Vad glad jag är som har barn som slipper/slapp råka ut för just dessa personer! Surrelurr…
Så tänkte jag. Sen gick jag hem och morrade med fina väninnan i telefonen (ventilerade) och pratade med mitt och grannens barn…
Jag: ”Vad är fiffig?”
M: ”Man är ”förnufsig”, smart, annorlunda och liksom snäll på ett bra sätt.”
Jag: ” Vad är en fiffig kompis då?”
Tilda: ”Att man är snäll mot sina kompisar och är snäll mot dem och tar hand om dem om det t.ex. är något problem och hjälper dem då.”
Tack alla högre makter! Där blev min tro på världsordningen och min positiva syn på mänskligheten återställd!
Skulle gärna rekommendera ovanstående ungar för en gästföreläsning på utbildningen om jag inte misstänkte att de höll en alldeles för hög nivå för vissa av deltagarna… men tror fortfarande att vissa kan behöva det till c-uppsatsen om en sisådär fyra år:-)
Väl mött!
/M
